Tänker börja med att säga att om någon därute är rik eller bara väldigt generös (alternativt dum i huvudet) får denne hemskt gärna köpa en biljett till Glastonbury festivalen åt mig. Skulle vara helt okej att få en sån i ett brev på posten liksom. Nämen seriöst!
Kolla årets friggin' line-up. Mörda mig så sinnes den är!?
Den senaste tiden. Suck. För tre veckor sen gick jag omkring och bar på ett litet (jävla) virus men i mitt lyckliga ovetande fortsatte jag blanda skolstress, överdrivet lite sömn och hetstränande. Vilket höll bra - enda tills jag den helgen var ute på Norrbyskär och jobbade på lägergården där med supernajs människor. Då viruset bah BAAAAM och jag fick huvudvärk, feberkänningar och svullna, ömmande ögon. Såg ut såhär:
Sökte lite sympati hos farsgubben. Fick det.
For hem från ön i en drömtillvaro där det här bara var ytterligare en liten förkylning. Tänk vad fel en kan ha. Låg hemma i feber hela den kommande veckan. Det var jobbigt såklart men mest drygt då jag inte orkade göra annat än sova/se film/mysa med Skrållan.
Fick dock finbesök lite då och då från både kusin Malin (som alltså är hemkommen nu♥), Raphaelle, Lisa och Anna! Högst uppskattat.
Men sen. Sen bröt helvetet ut. Vecka två i sjukdomen. Vaknade upp och kände wtf.
Mina halsmandlar växte till frippla storleken så att jag varken kunde prata, andas, äta eller dricka normalt. Det var vidrigt och trots att jag konstant åt ipren och alvedon så gick jag fortfarande runt med hög feber och bultande hals. Någonstans där förstod både vi och doktorerna att det är körtelfeber jag har fått. Högst ofarligt och harmlöst virus egentligen. Men bara så överjävla långsamt, utdraget och onödigt. En dag mitt i alltihop fyllde kära mamma år och samma dag hängde jag på sjukhuset och fick dropp för att ladda om min stackars kropps svaga batterier.
Fick även under den här veckan besök av finisar. Till exempel Johanna som kom förbi och hade bakat kakor till mig, puss på henne. Och det är inte förrän nu, de allra senaste dagarna, som jag har börjat kunnat se ljuset igen.
(waaah fattar ni referensen till det fantastiska vädret?? kulkul)
Haha. Nä men när feber har lämnat mig för ett par timmar och halsen lugnat ner sig sedan frukost-ätnings-försöket så har jag faktiskt kunnat lämna rummet ett tag - för gräsmattan och solen. Och det har varit sååå skönt. Och idag! Idag: har jag fan till och med mått nästan bra!? Tror (/hoppas/ber) att på måndag så kanske jag vågar mig tillbaka till skolan igen efter tre veckors frånvaro. Ska se om den har saknat mig lika mycket som jag har saknat den. För jag har fan saknat den råmycket. Och framförallt bara livet i allmänhet utanför det här jäkla huset. Aja.
Random sak. Jag vill seriöst skaffa ett till snapchat konto enbart så att jag ska kunna snapa med mig själv? Finner mig själv så himla lustig ibland. Typ som inatt, då jag såg en video på youtube och bara plötsligt började gråta hysteriskt? → Då filmade jag mig själv men insåg rätt snabbt att om jag skickar den här till någon nu kommer hen att få panik. Så istället sitter jag nu här, med ett videoklipp där jag bölar sönder på min mobil. Och ah, där gör den ju lagom mycket nytta. Himla mycket roligare om jag hade fått en snap av mig själv gråtandes, skickad av mig själv ju!
Och alltså den här bilden?:
Gör mig så väldans lycklig!!! Det är kära Saga som har fotat och jag var inte ens med kvällen den togs, men kolla på mina flickor bara!! Så. Jefla. Fina.
OCH ÖVRIG OCKSÅ IRRELEVANT INFORMATION FRÅN MIG! Jag tänker fan gifta mig med Soran Ismail. Seriöst. Jag har ju alltid tyckt att han är rolig och smart och så men alltså goddammnit VAD HAN ÄR ROLIG OCH SMART! Lyssnade på hans sommar - och vinterprat idag, konstant leendes. Alltså mmm, that boy.
Det bästa med det här blogginlägget är att det hade kunnat bli så här kort:
- Hej! Jag vill åka till Glastonbury festivalen i sommar.
- Har ni undrat vars jag varit? Jag har haft körtelfeber.
- Snapchat är en kul app och jag tror att de senaste veckornas feber har gjort mig både galen och känslosam.
- Jag har fina vänner.
- Och jag tycker om Soran Ismail, han är kung.
Men näh.
