Rainham Marshes
När jag såg att solen sken igårmorse så gjorde jag mackor och kaffe till matsäck, packade kamera och bok och hoppade på ett tåg 1,5 timme österut. Till naturreservatet Rainham Marshes.
Där var det jättevackert. Och ett himmelrike för upp till sextio fågelarter.
Jag nog aldrig pratat med så många naturälskande fågelexperter till gamla gubbar på en och samma dag, haha. Alla pekade och viskade och ville visa och lära mig allt de kunde. Mina ornitologiska kunskaper började om på noll igår iom att jag bara alltid lärt mig fåglars namn på svenska.
På den fjärden pålen från vänster sitter en redshank, en rödbena (??? enligt wiki). Farbrorn som pekade ut den här för mig var orolig för dens skull, "it seems to be upset about something" sa han. Kanske att vi står här och glor, tänkte jag, men sa ingenting.
Min ägg-och gurkmacka.
Jag har ingen aning om hur en översätter de här fälten men på engelska kallas de för reed beds och ibland sträckte sig vassen och växterna så högt upp att det kändes som att jag var mitt i en skog snarare än på en myr.
Det är så här en bränner sig i ansiktet har jag nu lärt mig,
Kolla goskossorna.
Lätt ett av mina bästa beslut kring vad en borde hitta på på sin lediga dag! Det var så himla härligt och skönt att återigen få andas friskare luft än Londons förorenade. Och wow vad jag älskar att jag älskar sånt här ändå. Att att packa sin rygga och åka i princip vartsom stundvis kan kännas som det mest frigörande och avslappnande.
Tack mamma och pappa för alla fjällvandringar, fågelskådningar, paddlingsturer och skidutfykter. Tack för att ni lärde mig att aldrig känna mig ensam i naturen.
