Konstigt att sakna barn. Kan inte minnas att jag någonsin gjort det förut. Det är en sån fysisk relation en har med ett barn. Alla kramar, allt bärande, alla pussar, allt petande och undersökande. Så nu när jag är hemma i Umeå igen finns det ingenting jag önskar så mycket som att kunna få plocka upp Dani Rose igen. Typ om hon skulle komma tjollrandes in i rummet nu. SKULLE GRÅTA SÅ MYCKET. Jag alltså. Hon skulle väl mest stå förundrad och undra vars "Jaja" som hon letat efter sen jag försvann har kommit tillbaks ifrån.